”Tänk nu att ta mycket bilder på x, så du inte ångrar dig sedan” sa min pappa till mig när jag var tonåring, och syftade på en släkting som då var väldigt gammal och nu inte finns med oss. Jag fotograferade redan då, men mest bilder på mina kompisar och försökte vara snygg på självporträtt till sidan Bilddagboken. Så det är så jag är uppfostrad. Att man ska ta vara på tid med nära och kära, för man kan ångra sig sedan annars. Och man ska också ta mycket bilder, för det blir värt mer än vad man kan förstå när tiden går.

Och det visade sig att han hade ju rätt, som han oftast har. Vilket jag har insett mer och mer ju äldre jag blir, men säg inget till honom. De bilderna är några av de viktigaste minnena jag har nu.

Jag kan ju inte säga att man ska boka en fotografering för man ångrar sig annars, men jag kan säga att man ångrar iallafall aldrig bilderna man har fotat.