Jag brukar ju göra en sammanfattning över den senaste månadens bilder, som inte riktigt får plats någon annanstans. Under februari och mars var jag ju sjukskriven på grund av mina komplikationer med graviditeten, men också beordrad att göra så lite som möjligt under stora delar av tiden. Det är nog en av de märkligaste perioderna i mitt liv. Eftersom jag inte skulle göra något annat mer än vila så tog jag också knappt några bilder, men här är det som fångades med mobilen.
David jobbade hemma i flera veckor, för vi ville undvika smitta ännu mer. Vi träffade inga andra än varandra på över 5 veckor, och tiden gick så långsamt men samtidigt så fort. Här jobbade en i soffan, två vilade men den gravida läste på sin läsplatta och en fick vara bokställ.
Det blev sjukhusinläggningar i omgångar.
På fettisdagen så var vi inlagda i Borås och fick alltså gå till caféet på sjukhuset, och inte bara vara isolerade på vårt rum. Vi firade med en semla! Jag är inte så stort fan egentligen men var verkligen jättesugen på just en semla, antagligen för att det var något som ”hände” den dagen haha, och fick tiden att gå.
Förutom sjukhus, soffan och träffar hos barnmorskan var jag ute en dag för att ta tredje sprutan. Otroligt skönt att få det gjort.
Olika väskor packades om, och vi fick rådet att ställa in oss på att i värsta fall kan det bli sjukhus i några månader för mig. Hur packar man inför något sånt? Lyra tyckte hon skulle med iaf. ☺️
Efter att ha varit på akuten tillräckligt många gånger var jag ruttad och hade med mig mellanmål tillslut. Det var jobbigt nog sitta där utan något i över 10 timmar en gång, så jag blev förberedd.
Hemma försökte jag underhålla mig själv så mycket det bara gick. Förutom poddar och serier så har jag stickat massor till bebisen! Jag älskar ju handarbete men alla mina hobbies går i vågor, men nu hade jag ju oceaner av tid att fördriva. Kolla Lyras blick såfort garn är framme för övrigt. Hon har ju försökt ta livet av sig flera gånger genom att svälja snören (som sen kan skära sönder tarmarna i magen) så jag får vara supernoga när jag har framme sånt här.
Och sen kom äntligen det lite bättre tider, då läkarna uppmanade mig att gå på promenad och göra lite försiktiga saker, då vi hade passerat vecka 34! Firade med att baka.
Och fortsatte lyssna på poddar och sticka i soffan.
Och sen tillslut så vågade vi faktiskt träffa lite personer! Eftersom vi isolerade oss i över 10 veckor hemma så var det otroligt skönt komma ut ur lägenheten ibland och träffa lite familj någon enstaka gång. Här var vi påväg till mina föräldrar och jag var så glad.
Det var allt fångat med mobilen under dessa knepiga månader. Jag är helt ärligt talat förvånad och glad över hur bra det gick. Hade någon sagt till mig på förhand hur lång tid hemma med isolering det skulle bli så hade det låtit vidrigt. Men jag vande mig vid min lilla tillvaro och gjorde allt jag kunde för att roa mig från soffan, när jag inte var på sjukhus. Mycket tid i början var jag så himla orolig men när veckorna gick desto bättre kändes det. Och sen när jag väl kunde börja röra mig lite ute i samhället igen kände jag mig så otroligt glad och fri. Hejdå denna knäppa perioden, kommer absolut inte att sakna dig, men alltid minnas dig.
