Jag har fotat sålänge jag kan minnas. När jag var liten fick jag en liten sorts polariodkamera i födelsedagspresent någon gång, och jag radade upp mina gosedjur och tog kort på dem. Jag fotade mig och min bästis i våra hemmasydda klänningar, mina föräldrar och min katt. När jag var i Egypten när jag var 9 lånade jag pappas kamera och smygfotade de andra i vårt resesällskap. Några år senare fotade jag med kompaktkamera på vår familjs vänners bröllop, och jag kommer ihåg att min pappa sa till mig att en av mina bilder hade blivit riktigt bra, och menade det inte bara ur ett pappapeppande perspektiv, utan ur ett fotografiskt.

Jag fick en egen kompaktkamera då jag började använda bilddagboken mer aktivt, när jag var cirka 14, och fotade selfies, blommor mina vänner och dokumenterade varje liten bit av min vardag. Under högstadietiden och gymnasietiden hade jag ofta med kameran i skolan, fotade lite allt möjligt. Jag kommer ihåg att jag var avundsjuk på några som jag följde på bilddagboken, som jag tyckte var så himla bra på att fota. Jag skrev till en av dem och frågade hur hon gjorde och hon svarade att hon bland annat redigerade bilderna i Photoshop. Det öppnade upp en ny värld för mig, och mixtrande med färger och annat blev min nya grej.

En favoritbild från 2014.

Till studenten fick jag min första systemkamera i present. Jag var så glad, äntligen en storkamera! Det tog dock ganska lång tid för mig innan jag började fota aktivt med den. Det tog också lång tid innan jag förstod det där med brännvidder, bländare och slutartider, eftersom det var verkligen något helt annat än vad jag var van vid. Sakta men säkert började jag fota mer och mer. Kameran följde med på en fika då och då, fotade vänner ibland och började fota saker som stjärnor och vattendroppar.

Kameran följde också med på några resor, bland annat till Japan sommaren 2012. Jag vågade fota lite personer i kimonos och coola kläder, plus jag gick fram till några tjejer och frågade blygt på japanska すみません、写真をとってもいいですか, ”Ursäkta, går det bra om jag fotar er?” eftersom de såg så häftiga ut.

Bilder från vår Japanresa 2012.

Under 2013 började jag fotografera ännu mer och jag tycker verkligen jag kan se en stor utveckling under hela det året. Våren 2014 började jag fundera på hur jag kunde ta fotograferandet till nästa nivå, och la upp en annons om någon behövde en assistent till bröllop. Moa Pettersson hörde av sig, och jag fotograferade som hennes andrefotograf under hela sommaren och hösten.

Bröllopfotograferande i Grebbestad tillsammans med Moa.

Nu under 2015 fotograferar jag min första bröllopssäsong och har även valt att inrikta mig på nyföddfotografering eftersom det är det är de fotogenrerna som jag tycker allra mest om. På fritiden kan man fortfarande hitta mig krälande i rabatten med macroobjektivet på jakt efter en geting. Jag hoppas att jag fortsätter att utvecklas massor inom foto och redigering och att jag alltid kommer tycka det är lika roligt. För det känns mer och mer som att jag har hittat rätt.