Jag har ju alltid tyckt om att fotografera och till en av våra tidiga årsdagar gjorde jag en scrapbook till David, med bilder från vårt första år tillsammans. Det albumet är inget som jag tycker är så himla fint idag, men jag är verkligen glad för att jag prioriterade att göra en bok om oss och våra minnen.

I september 2012 hade jag inbrott i min lägenhet. Jag hade varit borta i fem timmar på föreläsning och när jag kom hem stod dörren på glänt. Jag förstod ingenting först, jag tyckte mest att dörren såg så konstig ut, men när jag gick in hallen och såg alla mina saker slängda och välta på golvet kopplade jag. Någon hade varit inne i min lägenhet. Någon hade tagit sig friheten att mitt på dagen bryta av (?!) mitt lås och gå och in plocka ihop massor av mina saker. Jag blev verkligen illa berörd av händelsen och kände mig lite skakig och orolig i flera veckor efteråt. Det var främst guld (armband jag fått när jag föddes, smycken efter farmor), teknik och lite märkeskläder jag blev av med. Smyckena från farmor är verkligen jättesorgligt och mitt lilla guldiga Maria-armband som passade mig som nyfödd hade jag så gärna velat ha kvar. Men det som jag är allra mest ledsen för är att de tog varenda hårddisk och därmed varenda bild jag har fotograferat någonsin. Så jag har inga bilder alls kvar från innan september 2012, förutom de som är i det skruttiga lilla albumet.

Så nu när jag tittar på det så är jag verkligen så himla glad att jag gjorde det. Hade jag kunnat minnas ordentligt alla våra knäppa internskämt vi började med? Hur jag såg ut med rött hår? Var vi fikade under vår första tid tillsammans? När jag bläddrar i albumet fylls jag verkligen med en ömhet för vi var så himla små och gulliga. ♡

Med denna händelsen i ryggen vill jag verkligen kunna erbjuda mina kunder att kunna göra något fint med sina bilder och hjälpa dem bevara dem på bästa sätt. Så nu är jag så himla glad och pirrig för det här fina dragspelsalbumet jag har fått hem till studion. Det innehåller 10 bilder, har linne som omslag och man kan antingen ha det ihopslaget som en bok eller stående som ett dragspel på en hylla. Bilderna är printade på fine-art-papper som är av högsta kvalitét och har den bästa hållbarheten. Om ni tittar på bilderna från mitt album som jag gjorde till David med vanliga bilder utskrivna från ett fotoställe, så ser ni att fotona tyvärr har börjat tappa färg och blivit repade med tiden. Så den fotoboken är kanske inte något som våra barnbarn kommer att bläddra i. Men ni som köper det här fina albumet kommer att ha något som håller med tiden. ♡