Jag hittade det här citatet på Facebook, och jag har tyvärr ingen källa. Men jag tycker det satte fingret på något som jag gärna vill prata om. Jag älskar när mina kunder vill ta familjebilder tillsammans under sina nyföddfotograferingar. Många brukar säga nej, för man känner sig trött eller sliten som nybliven förälder, men jag brukar säga att vi kan ta bilderna, och så kan ni låta bli att välja dem sen, eller så kan ni välja dem och aldrig visa dem för någon. För om 10-20 år, så tror jag att ni kommer att uppskatta dem.

På bröllop som jag har fotograferat, blir jag alltid glad när jag kan fotografera ett enskild porträtt på tärnorna och bestman också. Förutom alla viktiga bilder så är jag noga med att försöka fånga bilder på alla barn och alla gamla bland gästerna. För jag vet hur bilders värde ökar med tiden. Och därför blir jag så glad när personer vill prioritera fotografier på sina nära och sin familj.

Det kanske är lätt för mig att säga, jag som jobbar som fotograf. Men jag har förlorat flera personer i mitt liv, och de bilderna är bland det viktigaste jag har. Och jag vill inte skrämma er, men det kan ändå vara värt att ägna en tanke. Bilderna från början av min och min pojkväns förhållande, bilder på mig och mina vänner från när vi var små eller från när vi började umgås är också sådana skatter, som jag gärna tittar tillbaka på. Sedan förstår jag att det är en ekonomisk fråga, och att alla inte har råd med en professionell fotograf, men jag menar även era privata bilder. Göm er inte när gruppbilder tas, var med på kort. Skitsamma hur ni ser ut. Jag övar själv på det, jag är inte nöjd med alla bilder som tas men samtidigt tänker jag att det spelar ingen roll. För det är en fryst sekund av mitt liv som jag såg ut på ett visst sätt. Och nu när jag kollar tillbaka på bilder tagna för 3 år sedan så var det kanske inte så farligt, och jag är glad jag är med på dem. Man ångrar aldrig bilderna som togs.